Élisabeth-Louise Vigee-Le Brun, född 16 april 1755 i Paris, död 30 mars 1842 i Louveciennes, 20 kilometer väster om Paris, var en fransk målare som i huvudsak målade porträtt. Vigee-Lebrun utförde tilldragande, idealiserande porträtt och var för en tid hovmålare hos drottning Marie Antoinette. Vigee-Lebrun var tvungen att lämna Frankrike pågrund av den franska revolutionen 1789 och efter det var hon verksam i Ryssland, Italien och Storbritannien. Efter att Napoleons kommit till makten återvände hon till Frankrike. Hon besökte Schweiz 1807 där hon i Geneve blev invald som hedersmedlem i Societe pour l'Avancement des Beaux-Arts. Vigee-Le Brun lämnade ett arv av 660 porträttmålningar och 200 landskapsmålningar. Dessa finns i privata samlingar i Europa och USA men även i stora museer som Eremitaget, National Gallery i London, Metropolitan Museum of Art i New York och National Gallery of Art i Washington, D.C..  Related Paintings of elisabeth vigee-lebrun :. | Varvara Ivanovna Narishkine, nee Ladomirsky | Self-Portrait in a Turban with Her Child | Portrait of painter Joseph Vernet | Self-portrait | Portrait of Pelagie Sapiezyna nee Potocka. |
Related Artists:
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
Berndt Lindholm
painted Kor pa bete in 1880(1880)
Paul-Albert Besnard
(2 June 1849 --4 December 1934) was a French painter and printmaker. He was born in Paris and studied at the École des Beaux-Arts, studied with Jean Bremond and was influenced by Alexandre Cabanel. He won the Prix de Rome in 1874 with the painting Death of Timophanes Until about 1880 he followed the academic tradition, but then broke away completely, and devoted himself to the study of colour and light as conceived by the Impressionists. The realism of this group never appealed to his bold imagination, but he applied their technical method to ideological and decorative works on a large scale, such as his frescoes at the Sorbonne, the Ecole de Pharmacie, the ceiling of the Comedie-Française (main theatre in Paris), the Salle des Sciences at the Hôtel de Ville, the mairie of the Ier arrondissement, and the chapel of Berck hospital, for which he painted twelve Stations of the Cross in an entirely modern spirit. A great virtuoso, he achieved brilliant successes alike in watercolour, pastel, oil and etching, both in portraiture, in landscape and in decoration. His close analysis of light can be studied in his picture La femme qui se chauffe at the Luxembourg in Paris, one of a large group of nude studies of which a later example is Une Nymphe au bord de la mer; and in the work produced during and after a visit to India in 1911. A large panel, Peace by Arbitration, was completed seven days before the outbreak of war in 1914.